Jag har tre arbetsdagar kvar av min AT-tjänstgöring. Två år har gått vansinnigt fort och en av de stora fördelarna med att börja OCH sluta på vårdcentral är att jag förstår hur utomordentligt (för att använda min chefs uttryck) mycket jag har lärt mig. Jag har tillägnat mig både teoretiska och praktiska kunskaper och det som har varit mest givande av allt har varit att arbeta tillsammans med andra människor. Ingen placering har varit så givande som den på Hällefors Vårdcentral. Det jag har lärt mig där är ovärderligt och lärdomar som jag kommer att ha med mig genom hela mitt yrkesliv. Arbetsglädje. Att ha kollegor som uppmuntrar och peppar varandra. Att ha kollegor som tycker om sitt jobb. Att arbeta tillsammans mot gemensamma mål. Att ha patientens bästa för ögonen. Nämnde jag arbetsglädje? Annars kan det vara värt att nämna igen - arbetsglädje. På återseende, kära Hälleforsare!
onsdag 16 februari 2011
torsdag 10 februari 2011
Barns trångsynthet
Jag läser den här notisen om en 6-årig pojke som mobbades i förskolan för att han tyckte om nagellack och balett. Han kallades "bög", fick inte leka med de andra barnen och slets ner från en klätterställning. Till slut högg ett annat barn honom i nacken med en matkniv.
Tanke: Jag har jobbat på dagis, på förskola och i skolan. Jag har dessutom jobbat som personlig assistent på dagis, till en pojke med funktionshinder. Min erfarenhet är att barn på dagis, i förskola och de nedre lågstadieklasserna är utomordentligt fördomsfria och inkluderande. Såvida deras föräldrar inte har lärt dem något annat annat förstås.
Tanke: Jag har jobbat på dagis, på förskola och i skolan. Jag har dessutom jobbat som personlig assistent på dagis, till en pojke med funktionshinder. Min erfarenhet är att barn på dagis, i förskola och de nedre lågstadieklasserna är utomordentligt fördomsfria och inkluderande. Såvida deras föräldrar inte har lärt dem något annat annat förstås.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)