I boken Shantaram av Gregory David Roberts på 1000 sidor (av vilka jag har läst 853 och fortfarande inte bestämt mig för om jag gillar den eller inte), så läser jag att
"Personlighet och personlig identitet liknar på sätt och vis koordinaterna på en karta över förhållanden som korsar varandra. Vi vet vilka vi är och vi definierar vad vi är genom att hänvisa till de människor vi älskar och till våra skäl att älska dem."
Enligt ett sådant resonemang är jag den punkt där S:s prestationsångest träffar M:s lugn, där K:s lättsinne träffar P:s allvar, där B:s lekfullhet träffar S:s ansvar, där M:s fördomsfullhet träffar P:s öppenhet, där E:s osäkerhet träffar K:s självsäkerhet, där S:s stora skratt träffar P:s grubblerier, där min egen litenhet träffar B:s stora generositet.
måndag 30 augusti 2010
fredag 27 augusti 2010
Chat om romernas situation i Europa
Ibland undrar jag varför jag ens bryr mig om att läsa sådant som jag vet att jag blir arg av. Men nu gjorde jag det ändå och fylls av avsmak för "folk" i Sverige som yttrar sig på ett allvetande sätt "enligt min mening handlar romernas situation mindre om diskriminering och mer om att de inte VILL vara med i samhället".
Enligt MIN mening har vi alla fördomar och om man inte kan erkänna det så är man läskig.Läs chatten här.
Enligt MIN mening har vi alla fördomar och om man inte kan erkänna det så är man läskig.Läs chatten här.
Filosofi på arbetstid
Jag jobbar just nu på reumatologen. Hela kliniken är borta på planeringsdagar och kvar är jag att sköta avdelningen samt en pensionerad överläkare att sköta mottagningen. Jag förklarar för Dr A att patient M provocerar mig. Hon är ung. Hon är hospitaliserad. Hon somatiserar. Vilket inte betyder att hon inte har ont. Det betyder bara att ingen smärtmedicinering kommer att fungera på henne och hon kommer att bli allt mer sängbunden tills hon inte längre kan resa sig ur sängen för att ingen i tid har hjälpt henne att hantera all den ångest som hennes sjukdom ger upphov till och som nu kanaliseras ut genom hennes smärtreceptorer. Dr A frågar vad jag tänker om det och jag svarar att jag just läst en intressant bok om "vård som livsstil".
Dr A hänvisar till K G Hammar som menar att livet är totalt meningslöst. Ett liv fyller inte sig själv med mening, utan det är upp till den som lever det att fylla det med mening. Alltså kan man inte söka efter en universell mening med livet och ingen kan svara på vad meningen med livet är, eftersom den är olika för olika människor. Det som ger mitt liv mening behöver för allt i välden inte ge ditt liv mening. Det viktigaste är att man hittar någon slags mening. Nu måste jag förstås läsa den här
Dr A hänvisar till K G Hammar som menar att livet är totalt meningslöst. Ett liv fyller inte sig själv med mening, utan det är upp till den som lever det att fylla det med mening. Alltså kan man inte söka efter en universell mening med livet och ingen kan svara på vad meningen med livet är, eftersom den är olika för olika människor. Det som ger mitt liv mening behöver för allt i välden inte ge ditt liv mening. Det viktigaste är att man hittar någon slags mening. Nu måste jag förstås läsa den här
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)