Jag jobbar just nu på reumatologen. Hela kliniken är borta på planeringsdagar och kvar är jag att sköta avdelningen samt en pensionerad överläkare att sköta mottagningen. Jag förklarar för Dr A att patient M provocerar mig. Hon är ung. Hon är hospitaliserad. Hon somatiserar. Vilket inte betyder att hon inte har ont. Det betyder bara att ingen smärtmedicinering kommer att fungera på henne och hon kommer att bli allt mer sängbunden tills hon inte längre kan resa sig ur sängen för att ingen i tid har hjälpt henne att hantera all den ångest som hennes sjukdom ger upphov till och som nu kanaliseras ut genom hennes smärtreceptorer. Dr A frågar vad jag tänker om det och jag svarar att jag just läst en intressant bok om "vård som livsstil".
Dr A hänvisar till K G Hammar som menar att livet är totalt meningslöst. Ett liv fyller inte sig själv med mening, utan det är upp till den som lever det att fylla det med mening. Alltså kan man inte söka efter en universell mening med livet och ingen kan svara på vad meningen med livet är, eftersom den är olika för olika människor. Det som ger mitt liv mening behöver för allt i välden inte ge ditt liv mening. Det viktigaste är att man hittar någon slags mening. Nu måste jag förstås läsa den här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar