Simulerande psykpatienter och välartade spermadonatorer

Senaste numret av Läkartidningen är synnerligen intressant och läsvärt! Och kanske lite provocerande? Först en kort notis om att Sveriges fertilitetskliniker väljer "rätt" slags spermadonatorer (vad man nu menar med det?). Jag kan uppleva notisen lite provocerande, just för att det finns "rätt" slags donatorer. Då måste det ju rimligtvis finnas "fel" slags donatorer? Vilka är det? Å andra sidan har jag ju själv ett barn som tillkommit med spermadonation och jag vill ju gärna ha en donator som är välbalanserad, välintegrerad och välutbildad. Men så är ju vår donator dansk så man vet ju aldrig.

En längre artikel med fyra fallstudiet om patienter som simulerar psykossjukdom är både läsvärd och tänkvärd. Och kanske lite provocerande?

Fars dag

Jag läser i DN fem intervjuer med kända män och deras kända fäder. Det är sorglig och ibland fin läsning. Gemensamt för dem alla är att fäderna har varit frånvarande. Och att fäderna inte har deltagit i uppfostran. De kända männen beskriver sina kända fäders uppfostringsstil som "snäll" och "tillåtande".

Barn med könsöverskridande beteende

Jag läste Insidan i DN. En mamma hade skrivit in med oro för att hennes treåriga dotter kallar sig för pojke. Det gripande med insändaren (du kan läsa frågan och psykologens svar här) är inte ämnet i sig utan mammans svårigheter att med att hennes vilja och ideologiska åsikter krockade med hennes känslor. Jag tror att frågan och svaret skulle kunna appliceras på de mest skilda problem. Att man vill vara öppen och stöttande och förstående men något i ens inre gör massivt motstånd. Psykologens svar är bra, och klokt. I princip så säger han "jobba med dig själv, ta reda på varför du har ett motstånd för det kommer att lysa igenom".
Heja mamman, jag tror att det kommer att gå bra för henne och hennes barn!