Antagandet om psykisk hälsa som det normala

När jag är på jobbet har jag nästan alltid en puls på över 100. Det är min prestationpuls, eller prestationsångestpuls, om man så vill. Jag vet att jag ger ett lugnt, tryggt och kompetent intryck på jobbet men hela mitt stresspåslag är i gång. På kvällarna händer det att jag funderar över slutsatser jag dragit och ställningstaganden jag tagit, under dagen. Jag är rädd för att missa något. Jag är alltid rädd för att göra fel.

Jag läser just nu Anna Kåvers "Att leva ett liv, inte vinna ett krig", om acceptans,  och jag har just fastnat på det korta kapitlet om antagandet om psykisk hälsa som det normala. Det handlar om att många ser på psykiskt lidande som något som ska botas och om antagandet att normaltillståndet är att vi föds till psykisk balans och att allt lidande vi upplever är patologiskt och bör botas. (Lidande har här innebörden "inre obehag och psykisk smärta")


Kåver menar att psykisk hälsa är ett värde att sträva efter, inte något vi har och som vi automatiskt förväntas ha. De allra flesta av oss måste träna oss till psykisk hälsa. Den är något vi måste lära oss oberoende av lidande vi drabbas av. En psykisk frisk och sund person kommer med all sannolikhet att ha ångest och känna sorg under sin livstid. Den stora utmaningen är att, trots detta, kunna leva meningsfullt.

Lokalkändisar

Vi håller på att bli lokalkändisar i Örebro! Först SR P4 och nu har vi blivit intervjuade i tidningen ETC, här syns vi på framsidan:

Efter att tidningen kommit ut blev jag uppringd av en reporter på Tvärsnytt (SVT:s lokalnyheter) som frågade om de kan få komma och göra ett inslag när Regnbågsfamiljerna har sin nästa träff. Det känns kul och viktigt! Vi har dock haft lite funderingar om huruvida det känns okej att vara med, både Britta och jag har offentliga yrken. I ETC gjorde det inte särskilt mycket, de har en upplaga på ca 2000, men Tvärsnytt är större och Örebro är en liten stad. Å andra sidan tycker jag att det är roligt att de uppmärksammar oss och kanske sitter det en stackars ensam regnbågsfamilj i norra länsdelen som inte vill något annat än att få veta att vi finns.

Min mamma har varit här och hälsat på och B har fått en ny outfit!

Världens bästa jobb...

... är just nu det som föräldraledig!
Igår invigdes jag och Bruno i babysångens underbara värld, och som en slump var SR där och gjorde reportage: P4 Örebro 

Det nya föräldralediga livet!

Jag är nu föräldraledig på 60 % vilket antagligen kommer att avspeglas i innehållet i den här bloggen. Än så länge så känns det bara som "extra lediga dagar" och jag försöker hinna med så mycket som möjligt "när jag ändå är ledig". Det har hittills visat sig svårt. Att ta hand om ett barn hela dagarna var tydligen ingen semester. Allt i livet handlar plötsligt om:
- när åt han senast?
- när sov han senast?
- när bajsade han senast?


Så ni förstår att ni kan se fram emot en spännande vår att läsa om.

Att jobba 40 % har också sina för- och nackdelar. Till fördelarna hör att det är roligt att vara på jobbet, att jag inte känner mig stressad när jag jobbar över, att jag har mycket tålamod med patienter och kollegor och är glad och utsövd.
Till nackdelarna hör att jag inte kan släppa tankarna på jobbet, att handläggningstid för sådant jag måste prata med min handledare om, blir (ibland oöverskådligt) lång.


Tur att min chef är världens bästa som låter mig jobba som jag vill. Det är inte alla chefer som tycker att det är viktigt att de anställdas privatliv funkar.