Vårdens uppgift

Igår läste jag intervjun med vår socialminister Göran Hägglund (läs den här) om hur vi ska få stopp på fetmaepidemin. Jag blir otroligt arg, provocerad och faktiskt lite kränkt. Hägglund säger t.ex "att ersättningssystemet till läkarna är nyckeln. Om läkarna bara får ersättning för att behandla sjukdom, så gör de det. Men om de också blir premierade för att ge råd om levnadsvanor, vikt och rökning så gör de det också". Detta uttalande är otroligt nedsättande för läkarkåren och det tyder dessutom på att vår socialminister inte har en aning om hur vårt vårdsystem ser ut, hur vård bedrivs eller vad vi har möjlighet att göra. I samma intervju säger han att "samhället inte ska komma med pekpinnar" och att han "tror på den vita rockens auktoritet" vilket betyder att läkarna bör komma med pekpinnar. Han verkar också ha noll koll på hur mänskligt psyke fungerar om han tror att läkare med sin auktoritet kan förändra folks levnadsvanor. 


Idag läser jag (ännu ett) inlägg i debatten om hur ersättningssystemet premierar fel saker och inte alltid kommer patienterna till godo. Du kan läsa den korta repliken här. Det är sant att ersättningssystemet styr vårt arbete. Men det beror på att nästan alla landsting går back och dras med skulder och besparingar. Ersättningssystemet ger mycket pengar, för en vårdcentral i Örebro nästan en årsbudget om vi skulle fylla alla mål. Därför anpassar vi oss till systemet som våra politiker har bestämt, trots att en stor majoritet inom läkarkåren anser att en hög måluppfyllnadsgrad inte leder till bättre vård för patienterna. 


Ett av målen är att erbjuda läkarbesök inom sju dagar. Det här målet leder till att vårdcentralerna styr om sin verksamhet till att i första hand ta emot akuta patienter (ofta unga) med övre luftvägsinfektioner. "Väntelistepatienter" (patienter med kroniska, ofta flera, sjukdomar som kallas årligen) får istället stå tillbaka för att vi ska fylla målen. 

Ett annat ersättningsmål är pengar för rätt ifyllda intyg till Försäkringskassan. Dessa pengar fryser i år inne eftersom läkarna bara har lyckats fylla i 54 % av intygen rätt. Det är ett utomordentligt dåligt resultat. Vad kan det bero på? 54 %?! Är vi korkade? Istället för att analysera att det uppenbarligen finns ett stort problem när bara 54 % av intygen är korrekt ifyllda så låser man det till ett pengamål. Kanske borde man se till intygens utformning. Många läkare har protesterat mot intygens utformning eftersom det förekommer ord som både läkare och handläggare på Försäkringskassan använder ofta, men som vi menar helt olika saker med. Att knyta målen till pengar tystar protester och kommunikation och gör att vi fogar oss trots att vi tycker att det är helt fel.


Det finns så mycket som jag skulle vilja säga om vad jag tycker om vårdsystemet men allt ryms inte här, det för nog komma lite i taget.