Angående Anjas sommarprat

Först ut bland årets sommarpratare var Anja Pärsson. Hon ägnade programmet åt att berätta om sitt privatliv. Hur hon oväntat blivit kär i en kvinna som oväntat hade blivit kär i henne. Hur de valt att leva med varandra och att de nu väntar barn. Ett fint och gripande program, på flera sätt. 
Bland många av mina vänner och bekanta, samt i media, skriver man om hur bra hennes program var och hur modig hon är.
Jag tror att Anjas program var bra för Anja. Jag tror att hon behövde det för sin egen skull, hon verkar ha haft det tufft med att acceptera sitt livsval. För mig handlar programmet framför allt om Anjas egen ångest över hennes val. Jag vet ingenting om Anjas eller hennes flickväns liv, men min fördom säger mig att ingen av dem har haft något kontakt med HBTQ-världen tidigare (och kanske inte nu heller). En enda gång nämner Anja ordet "homosexuell", och då har programmet redan hållit på i en timme. Hon säger att hon "inte blir kär i kvinnor generellt, utan bara i en kvinna" och att hon "inte kan något om HBTQ". Jag tolkar detta som att Anja generellt tar avstånd från HBTQ-rörelsen. Hon vill inte förknippas med den gruppen. Detta är mycket sorgligt. För Anja själv, för hennes flickvän, för flickvännens barn och för deras kommande barn. Skäms hon? Det vet jag inte, men det låter så. Inte för flickvännen, det verkar hon inte göra. Inte för deras kärlek eller för deras liv. Men för sig själv. För att hon är "sån". 


Jag har svårt att se vari Anjas mod ligger. Jag tycker att det var roligt för Anja och hennes nära att de slipper leva med en lögn, men modigt? Anja har avslutat sin karriär. Alla som hon bryr sig om vet om att hon lever med en kvinna och har fått flera år på sig att smälta detta. Anjas mod består således i att berätta för folk som hon inte är beroende av och som hon inte bryr sig om. Hon har inte längre något att förlora. Hon är heller inte modig i bemärkelsen att bana väg för andra. Hon står inte på barrikaderna, hon vet inget om HBTQ-frågor. Och det är okej. Men jag tycker nog inte att det är okej att inte vara medveten om att det finns andra som för en kamp. Det finns andra som faktiskt kan något om HBTQ-frågor, och som har stått på barrikaderna. Och det är tack vare dem som Anja kan sitta i radio och ha ett eget program där hon får prata om sin kärlek. Och det är tack vare dem som hon snart ska bli mamma tillsammans med sin flickvän. 


Jag drar mig till minnes en kurs i global hälsa, som jag gick 2004. Vi åkte till Tanzania och varje dag uppstod hätska diskussioner om kvinnors situation. Hätska, för att vi (svenska) studenter hade helt olika åsikter. Till slut utbrister Hannes: måste man göra så stor grej av det? Kan man inte bara låta jämställdheten komma automatiskt allteftersom landet utvecklas, som den har gjort i Sverige?
Jag blir fortfarande helt mållös när jag tänker på hur korkad stackars Hannes var. Så korkad att han inte ens förstod att han var korkad, så att han visade vidden av sin korkighet alldeles öppet.
Jag skulle inte säga att Anja uppnår samma grad av korkighet men en hög grad av naivitet uppvisar hon i alla fall.


Jag tänker på andra "sportstjärnor" som har kommit ut. Kajsa Berqvist som också hon kom ut när karriären var över. Hon gjorde dock inte så stor grej av det utan sa mest bara: så här är det.
Anton Hysén. Det tycker jag var modigt! Det som skiljer Anton från Kajsa och Anja (förutom att han är man) är att han spelar i en lagsport och att han står i början av sin karriär. Han har massor att förlora på att komma ut. 

Äldst, yngst eller mittemellan

På senare tid har jag, från flera olika personer, hört talas om en bok som heter "Äldst, yngst eller mittemellan - Din placering i syskonskaran och hur den påverkar dig" av Elisabeth Schönbeck. Vad man än läser om Schönbeck så får man veta att hon är beteendevetare och diplomerad småbarnspedagog som har specialiserat sig på betydelsen av vår placering i syskonskaran. 
Jag är uppvuxen i en familj med tre barn. Min bror är äldst och 2,5 år äldre än jag, min syster är yngst och 5,5 år yngre än jag. Enligt Schönbecks bok är jag då "mest" en lillasyster eftersom (enligt henne) så påverkas min personlighet mest av vilket syskonnummer jag har, men mer av ett syskon som är närmare i ålder (min bror), mer av ett äldre syskon (min bror) och mer av bröder (min bror). Då skulle jag alltså vara: mindre ambitiös (än min bror), mindre konform, mindre samvetsgrann och mindre plikttrogen men älskad för den jag är och ha högre självkänsla (än min bror). Jag är mer på offensiven, äventyrligare och villigare att ta risker (än min bror). Jag är förändringsbenägen och revolterar gärna. Å andra sidan skriver Schönbeck att mönstret är mest tydligt om det är 3-4 år mellan syskonen, är det mindre tenderar vi att vara pseudotvillingar och är det mer så räknas min det yngsta barnet att vara ett funktionellt endabarn. 


Antingen så känner jag inte min bror över huvudtaget eller så har boken alldeles fel. Kanske är jag ändå mest ett mellanbarn?
Då är jag: oförutsägbar, flexibel och kan lyssna både uppåt och nedåt. Jag smiter oftast undan mina göromål eftersom jag inte har någon tydlig roll (som äldsta- och yngstabarn har). Jag är social och populär, sticker inte ut åt något håll och har inga extrema åsikter. Eftersom jag inte sticker ut så retar jag varken upp mitt äldre eller yngre syskon (!). Om jag retar upp någon så är det för att jag inte kan ta ställning och vänder kappan efter vinden. (Det här låter bekant! Är det inte vad som brukar stå om mitt stjärntecken - Vågen?). Jag bevakar min plats och mina rättigheter och kämpar för rättvisa (igen - det är ju Vågens horoskop!). Jag medlar, kompromissar och hittar en lösning (Vågen!).


Här kan du läsa Vågens horoskop.


Ju mer jag läser i den här boken desto mer provocerad blir jag. Vad finns det egentligen för forskning? Det har jag inte orkat sätta mig in i men jag hittar den här tråden: Forum för vetenskap, som diskuterar kritik mot Schönberg. 
Jag funderar också över "diplomerad småbarnspedagog", vad är det? En förskollärare? Jag googlar och det kommer upp hur många länkar som helst som alla är relaterade till Schönbeck. Till slut hittar jag den här länken till sidan "Småbarn i Lund" som håller i, vad som verkar vara den enda, utbildningen till småbarnspedagog. Efter avslutad utbildning får man ett diplom och blir således "diplomerad". Det finns kriterier att fylla för att få diplomet: 

• Obligatorisk närvaro vid kurshelgerna ”Motorikens betydelse för all annan utveckling”, ”Egen personlig utveckling” och ”Anknytning, separationer, invänjning”
• Övriga helger krävs totalt 75% närvaro
• Samtliga egna arbeten ska vara inlämnade

Nu tror jag att det är dags att vända blad och läsa en annan bok.