Det här är en fantastisk bok! Vi läser den just nu i bokklubben och ska diskutera den i bokcirkeln om ett par veckor. Jag ska försöka förklara varför den är så bra.
Den beskriver något helt nytt. Det här är andra gången jag läser den och första gången hade inte jordbävningen på Haiti inträffat än. Jag läste och skämdes. Det här är en del av världen som jag inte kände till. Vad lär man sig egentligen om de västindiska öarna i skolan? Det är inte bara vad Condé beskriver, utan hur hon beskriver det. De västindiska öarna var kolonier (och är till viss del det fortfarande), befolkningen är fattig, de äldre generationerna var slavar. Men den här boken är ingen förtryckarbok, ingen upprättelsebok, ingen ge-igen-bok. Det är en bok om folks liv. Utan öppen analys av förtrycket som flera av personerna i boken lever under, det är bara ramar inom vilka de lever sitt liv.
Den här boken innehåller inga offer. Eller, kanske är det mer sant att säga att den inte innehåller några förtryckta offer.
Personbeskrivningarna är djupa. Det här är människor man lär känna (så gott det nu går), man tycker inte om någon av dem men man känner med dem alla. Jämför det med Mario Vargas Llosa, som jag skrev om i det här inlägget.
Kvinnorna. Den här boken handlar om kvinnor. Det förkommer utnyttjande, våldtäkt och förödmjukelse och ändå kommer jag inte ifrån känslan av att de här kvinnorna beskrivs på ett helt nytt sätt. Varken som passiva offer eller som moderna "jag njuter av sex, överkonsumerar det och bryr mig inte om någon förutom mig själv". Sex är helt enkelt bara sex. Ibland njuter man av det, ibland inte. Ibland är man kåt, ibland är man kär och ibland har man helt andra anledningar att vilja ha sex. Det görs ingen öppen analys av det heller.
Sammantaget kan man nog säga att jag tycker att Condé lyckas bättre än många många andra författare att beskriva verkligheten på ett realistiskt sätt. Som jag skrivit tidigare så innehåller boken inte öppna analyser av den förtryckta positionen. Den analysen kan man nog bara göra om man befinner sig i en annan, icke förtryckt position, och dit kommer tyvärr inte så många av karaktärerna. Genom att bara beskriva ramarna för livet så kommer analysen automatiskt, men ganska okomplicerat. Så här fint kan det vara på La Désirade:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar