fredag 10 juni 2011

Minnen

Jag läser. Oftast flera böcker samtidigt, varav en bok nästan alltid är den vi läser i bokcirkeln. När bokcirkeln läste Torgny Lindgrens "Pölsan" så hörde jag (av en slump) Lindgren prata om sina minnen av tuberkulos. Jag gillade boken och mest fastnade jag för författarens sätt att förhålla sig till minnen. Efter det har jag stött på andra, men ganska liknande, sätt att förhålla sig till minnen. Det fascinerar mig. tanken att minnet är ett blurrigt såll och när man skriver ner det blir det alltid osant eftersom det skapar en ordning och ett sammanhang som inte finns innan.

"/.../ talade han om för henne vad minnet egentligen var. Det är ett hålrum i människan, där kan vad som helst rymmas. Där blandas det förflutna med det ickeförflutna och det gångna med det kommande, där lever sida vid sida bekanta och obekanta bekymmerslöst sina aningen diffusa liv."
Ur "Pölsan" av Torgny Lindgren

"Fantasin är mitt minne, sa han anspråkslöst."
Ur "Pölsan av Torgny Lindgren

Lindgren är också mycket inne på om någonting har hänt om det inte blivit nedskrivet. Skriver man ned händelsen, eller händer det först när man skriver ned det?
Likaså skriver Beate Grimsrud "/.../ allt jag skrivit är självupplevt, för jag har ju upplevt det när jag skrivit ner det med hela mitt känsloregister."

"Det enda vi kan ändra på är det förflutna."
Ur "En dåre fri" av Beate Grimsrud

"Många av minnena är drömmar, tror jag. Improvisationer. Man återvänder till sitt förflutna för att förändra det."
Ur "Blonde" av Joyce Carol Oates

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar