Kära Helena!

....Och det här är hennes svar. Jag blir så glad att hon fortfarande verkar vara densamma!



Kära Helena!

Om du visste vad jätteglad och djupt berörd jag blev när jag fick ditt mail med alla superlativer! Du har alldeles rätt i att jag först inte mindes vare sig dig eller klassen du gick i. Jag skyndade mig då förstås att plocka fram både skolkatalog och häftet med kärleksdikter från våren 1995 och då började jag minnas den oerhört fina och tillgivna klass du gick i. Vi fick verkligen ett speciellt band till varandra, det kommer jag ihåg, och när jag granskade fotot och läste de fantastiskt fina och utelämnande kärleksdikterna ni skrev klarnade mycket.

Ni var en av de sista klasserna jag hade i Jordbromalmsskolan. Jag arbetade där mellan 1987 och 1995 och trivdes oerhört bra med både kollegor och elever. Det var i Jordbromalmsskolan jag verkligen la grunden till min elevsyn och min undervisning och insåg att läraryrket är bland det viktigaste jobb som finns. Dock var ekonomin inte den bästa i Haninge kommun i början och mitten av 1990-talet så en hel del nedskärningar och en dålig tjänst gjorde att jag hösten -95 valde att söka mig till Sthlms kommun. Jag började då i Sätraskolan (ett tufft upptagningsområde mellan Bredäng och Skärholmen), en skola väldigt lik Jordbromalm faktiskt med oerhört fina, tacksamma och tillgivna ungdomar (dock med många sociala svårigheter) , vilket gjorde att jag snabbt fann mig tillrätta. Jag har blivit kvar ända till nu och har egentligen inga tankar på att sluta. Jag tror och hoppas att jag har kvar samma gnista som då (har hittills valt att inte bli skolledare även om jag har gått sådana kurser) eftersom jag känner att det är i klassrummet bland lite stökiga och bökiga förortsungar jag kan göra skillnad. Och, ja, jag vet definitivt att jag fortfarande har positiva förväntningar på mina elever, oavsett deras utgångsläge och att ingen undervisning kan ske om inte positiva relationer skapas i klassrummet mellan lärare och elev, mellan elev och elev. Ditt mail blir en fantastisk bekräftelse på att jag en gång i tiden valde rätt yrke och jag kommer att bära och vårda dina ord ömt resten av min yrkesverksamma tid.

Trots att vi inte setts på så många år känner jag mig så stolt över dig, att du, säkert med stor möda, skaffat dig ett av de viktigaste jobben som finns och jag är säker på att du med din behagliga framtoning och fina personlighet gör en strålande insats för många människor!

Lycka till med allt, kära Helena och oändligt stort tack för att du hörde av dig!

Varma hälsningar