Igår såg B och jag filmen "La môme" (på engelska och svenska är titeln "La vie en rose" - helt absurt!) om Edith Piaf. Den var mycket bra, otroligt gripande och tårvätskeframkallande. Den fick mig att minnas något jag läste i "Shantaram" (som jag kanske gillade trots allt?). Jag minns det inte ordagrant längre men det handlade om att när vi är unga så är vi livrädda för att den vi älskar ska sluta älska oss. När vi är äldre så inser vi att rädslan istället handlar om att vi inte ska sluta älska dem, trots att de försvunnit ur vårt liv för länge sen.
Jag tycker att det är vackert, tänkvärt och kanske också lite sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar