... även förkortat LOH. Primärvårdens skräck. Det som gör en del läkare utbrända och att andra byter jobb. den ständiga kampen mot Försäkringskassan. Det intyg som läkaren skriver när alla rehabiliteringsmöjligheter är uttömda och patienten ansöker om varaktig sjukersättning. När alla rehabiliteringsmöjligheter är uttömda.
Jag hade en period på min nya arbetsplats när jag kände mig outnyttjad och lite understimulerad. Det är stor skillnad mellan att jobba på en vårdcentral på landet och att jobba på en inne i en stad. På landet är det inte samma omsättning - av sköterskor, läkare och patienter. Det gör att det är stabilt i arbetsgruppen, lång erfarenhet som fortplantas till de mer oerfarna och att man följer patienterna genom hela livet. Samma patient kommer för egna bekymmer, med sina barn, med sina föräldrar. De kommer i kriser. Alltid till samma vårdcentral.
Inne i staden byter sköterskor och läkare jobb oftare och patienterna flyttar och listar om sig. Inte alls samma kontinuitet. Börja om från början. Många gånger.
Så fick jag i alla fall min egen "lista". En av våra erfarna läkare som arbetat 40 % slutade och hans patientlista var ungefär lagom stor.
Arbetet går in i en ny fas. Min lista. Mina patienter. Mitt ansvar. Denna vecka:
"Hej, jag ringer från Försäkringskassan, jag söker patientens ansvariga läkare."
"Hej, det här var från Försäkringskassan, jag söker patientens behandlande läkare."
"Hej, jag ringer från Försäkringskassan jag skulle vilja komma i kontakt med sjukskrivande läkare."
Att ta över någon annans sjukskrivningar är ingenting jag rekommenderar, särskilt om man aldrig har skrivit ett LOH (vilket min förra vårdcentral, med rätta, höll stenhårt på att det inte ligger inom en AT-läkares kompetens att göra). Läsa journaler, läsa journaler, läsa journaler. Hur har de tänkt? Hur har de tänkt?
Min ytterst korta erfarenhet som jag har av kontakt med Försäkringskassan (efter den här veckan) är mycket positiv! Oj, vad trevliga de var! Vettiga människor som ställde vettiga frågor och som verkligen försökte sätta sig in och förstå. Nu har vi gjort gemensamma planer för de tre patienterna. Att ta över den patientlista jag har (som visade sig full av patienter med långvarig smärta, personlighetsstörningar, ångest- och depressionproblematik) gjorde att jag kände jag mig lite ensam. Ensam med ansvar för patienter som ingen annan orkar med. Nu är jag på lag med Försäkringskassan, för patientens bästa.
OBS! Jag är medveten om att min erfarenhet är minimal men den har en positiv start. Jag tror människor om gott. Jag tror att de vill väl. Jag tror att Försäkringskassans handläggare ofta känner lika mycket frustration och uppgivenhet inför sitt arbete som jag gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar