Det blåser i Gusselby

Idag semesterkänsla vid å-badet i Gusselby. Jag fascineras av att se samma familjer där som förra sommaren. Egentligen är det självklart, badplatsen rymmer inte mycket mer än 10 sällskap och de flesta som bor i Gusselby med omnejd är kanske inte så rörliga. Badplatsen är rogivande och liten. Inte så stojig men så liten att man kan följa allas samtal. Detta innebär att man ser samma familjer kanske fyra timmar per dag under en badsäsong. Man ser som iakttagare hur barnen interagerar (eller utestänger) varandra, hur föräldrar ser (eller inte ser) sina barn och hur de pratar med dem. Roligt var att se att lille August som vi intresserat följde förra sommaren när han som tvååring utforskade stranden tillsammans med sin höggravida mamma, nu är en stor kille med lillebror. Samma sävliga sätt, samma tålmodiga föräldrar. Jag minns att jag såg honom förra sommaren, när han långsamt långsamt var på väg till bilen. Pappa stressade inte, bara väntade. Och väntade, för August hade inte bråttom. Mitt på gräsmattan stod han, vände huvudet mot himlen och sa "Pappa. Det blåser.".

Och de här människorna angår mig inte ens. Jag är en iakttagare.