Sommarprat

Jag är ledig en vecka. Min fru och jag ägnar oss åt att förbättra vår vardag. Skruva ihop garderober, inreda klädkammare, måla om gästrummet, rensa rensa rensa, kasta kasta kasta och upp på den kvalmiga vinden. Det är jag som har målat. Funkar utmärkt när jag har en fru som tycker att allt jag gör är fantastiskt och när jag kan lyssna på Sommar i P1 under tiden. Jag blir totalt inne i berättelserna och koncentrerar mig på att följa med i pratet och vips har det gått 90 min och nästan hela rummet är målat.

Jag har laddat ner sommarpratare i flera år men jag tycker bäst om att lyssna live. Det är då man upptäcker de oväntat bra. Jag visste redan från början att jag skulle vilja höra Mark Levengod som alltid är bra, Torgny Lindgren som jag nyligen både läst och hört och Beate Grimsrud vars bok vi läste i förra bokcirkelnträffen. Men jag trodde inte att jag skulle bli så rörd av Nanne Grönwall så att jag skulle bli sittandes med skruvmejseln i min sysslolösa hand och bara lyssna. Och efter att ha hört Henrik Larssons och Sven Nylanders sommarprat kommer jag aldrig mer att öppna en kvällstidning. Inte för att jag brukar köpa dem men nu kommer jag inte ens att läsa dem gratis om möjligheten finns.

Innan renovering hann jag också semestra vid Höga Kusten en långhelg tillsammans med mina föräldrar, som båda fyller 60 år i år, och mina syskon. En sådan familjesemester har vi inte haft på över 15 år. Alla var sams, ingen slogs, alla njöt. Och jag fick en ny kompis:

Det här är jag, min brors hund Flisan och pappa.