Att vara rädd för att dö

Jag hör Jan Carlzon sommarprata och han säger "jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att inte leva". Jag tycker att det låter fint. Jag funderar och undrar om det är så jag också känner men kommer fram till att det inte är det. Jag är rädd för att dö. Jag tycker att jag är bra på att leva. Jag gör val som får mig att må bra. Men jag är rädd för att dö. För att inte få vara med. För att missa "nåt". Detta "nåt" har tyckts mig löjligt fram till att min son föddes. Helt plötsligt rymmer detta "nåt" allt som är viktigt.