Ett litet barns dagbok

Jag har börjat läsa Daniel N Sterns bok "Ett litet barns dagbok". Jag har bara kommit till första kapitlet men har redan lite oro för framtiden. Stern har ägnat sitt liv åt spädbarnsforskning. Han menar att spädbarnets värld byggs upp och får konturer genom interaktionen med föräldrarna. Det låter kanske självklart men när man tänker efter lite - också skrämmande. Det han menar är att allt vi (föräldrar) tolkar in i spädbarnets beteende formar hans/hennes värld. Vi har redan en bild av barnet och det svåra kommer när vår bild inte stämmer med barnets självbild. T.ex. att man säger att barnet är lik farfar - lugn och stark, eller charmig som mamma, då är allt det våra tolkningar och förväntningar som barnet till slut gör till sina. Eller som vi brukar säga om vår son, att han är snäll och söt.

Jag tänker också på min egen pappa och vår relation. Min pappa och jag har mycket olika bild av vilka vi är och ingen av oss trivs i den bild som den andra har. Våra bilder av varandra passar helt enkelt inte med de bilder vi har av oss själva. Detta gör att vi har en del konflikter. Varje gång min pappa säger något till mig så gör han det utifrån den bild han har av mig. Och varje gång vill jag opponera mig, inte mot det han säger utan mot den bild han har av mig som person. Varje gång som jag "revolterar" mot hans bild av mig så befäster jag den bilden.
Det är ett stort ansvar man har som förälder. Samtidigt tänker jag att hur vi än gör så kommer vi att göra saker som vårt barn uppfattar som "fel". Vi kan bara hoppas på att vi inte gör några katastrofala fel.