Om man är två kvinnor som inseminerar via klinik i Sverige så blir båda föräldrarna automatiskt vårdnadshavare. Vi har inseminerat i Danmark och då måste jag adoptera vårt barn för att bli vårdnadshavare, trots att Britta och jag är gifta. Så här ser gången ut:
Först gör socialtjänsten en faderskapsutredning, utredningen skickas sedan till nämnden (kommunpolitiker) som fattar beslut om att det inte finns någon fader.
Efter det kan vi ansöka hos tingsrätten om adoption och då skickar de en begäran till socialtjänsten om att göra en adoptionsutredning av mig. När utredningen är klar så ska även det beslutet fattas av nämnden som sedan meddelar tingsrätten sitt beslut.
Vi har haft stor tur. Elisabeth på socialtjänsten har gjort så mycket hon har kunnat innan vårt barn föddes. Hon har gjort faderskapsutredningen och första delen av adoptionsutredningen och hon poängterar att utredningarna är formalia. Resten går inte att göra innan barnet har ett personnummer. Och ändå. Jag känner mig kränkt.
Detta modeord som jag ofta raljerar med. Men jag känner mig kränkt, förödmjukad och ifrågasatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar