En liten tunn flicka på 17 år, är min patient. Hon kommer själv. Hon har komplex för sina bröst, som är alldeles för små och hon vill ha remiss för bröstförstoring.
Det finns flera anledningar till att jag inte kan skriva en sådan remiss, t.ex. för att hon inte är myndig, för att hon inte har växt klart och för att Sveriges alla kirurgkliniker har en överenskommelse om att inte utföra bröstförstoringar.
Jag förklarar det här för min patient men hon säger att alla hennes kompisar säger att hon är så "platt" och hennes mamma (som själv har opererat sina bröst) säger att hennes bröst aldrig kommer att bli större. Jag säger att det inte verkar vara så schyssta kompisar.
När den korta konsultationen avslutas med att jag inte kan hjälpa henne på det sätt som hon vill bli hjälpt reser hon sig upp, sträcker fram handen och säger
"tack för att du var snäll i alla fall".
Och det har jag tänkt på sedan dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar