söndag 21 oktober 2012

Med rädsla för livet

Som jag tidigare har nämnt så följer jag bloggen ikroppenmin om Kristian som är döende i cancer. I inlägget som är länkat till så skriver han om att han just har insett att han inte kommer att få möjligheten att ta hand om sina föräldrar när de blir gamla. Kristian är ung, han har inga barn. Men han skriver fint om sina föräldrar som alltid har ställt upp och hur han alltid har tänkt att en dag så kommer han att få chansen att betala tillbaka. Men det får han inte.

Igår råkade jag och Britta se slutet av en dokumentär på Kunskapskanalen. Vi blev fast, trots att vi aldrig riktigt hann förstå vad den handlade om. Skrivande, så mycket fattade vi. Vid ett tillfälle så säger en ung kille

 "när man närmar sig döden så minskar rädslan för livet"

Så vackert, så enkelt och så klokt.
Jag tänker att kanske är det så jag använder Kristians blogg? Ju närmare döden han kommer desto tacksammare blir jag över mitt liv och min vardag. Någonstans skäms jag för att jag använder hans förestående död för att få ut det mesta av mitt liv. 

måndag 8 oktober 2012

Vad ser du när du tittar på mig? Om ålderdom.

Jag jobbade flera år inom hemtjänsten i Stockholm. Självklart var jag medveten om att även gamla människor är människor. Och att de har varit unga någon gång. Men en ganska skev bild av ålderdomen hade jag nog ändå. Tidigt hamnade jag i de fängslande tankarna på vilka dessa människor hade varit när de var unga. Vad hade de upplevt? Mycket senare fängslades jag av insikten att frågan inte handlade om vilka människor de hade varit, utan om vilka människor de är.

Jag just sett Alla Vilda, en dokumentär om Birgitta Stenberg och blir vansinnigt berörd. Av ålderdomen. Av livsglädjen. Av friheten i att leva som man vill. Av kärleken. 
Tidigt i Brittas och min relation så sa Britta "det är viktigt att ha en bra relation till sina ex, för de är ju en så stor del av den man är". Det verkar som att Birgitta Stenberg tycker likadant. Maken till kärlek och ömhet som finns mellan henne och alla de människor hon älskat i sin ungdom. Här står en snart 80-årig kvinna och säger om Peggy att det kommer nog alltid finnas en passion mellan oss. I nästa klipp står de 80-åriga kvinnorna bredvid varandra och tittar på orkidéerna och man kan se den, passionen. Vad ser du när du tittar på mig?

Isabella säger "Du är fortfarande vacker Birgitta. Berätta nu vem du ligger med!" Vad ser du när du tittar på mig?

Det finns så många svar på den frågan, och inget av dem är "en gammal tant". Och det tröstar mig.

torsdag 4 oktober 2012

En övning i empati

Jag vet inte om ni läst om boken "Om det var krig i Norden" av Janne Teller? Jag läste om den i DN och blev tagen. Idag ser jag på SVTplay när Babel sänder från Bokmässan i Göteborg. Teller är där, hennes bok kallas "en övning i empati" och handlar helt enkelt, precis som titeln avslöjar, om ett fiktivt scenario när det är krig i Norden och vi måste fly till ett flyktingläger i Egypten. I Babel finns en författarpanel där framför allt den isländske författaren Sjón säger så många kloka saker. Till exempel att all skönlitteratur är en övning i empati. Och att varje generation har rätt att göra en ny tolkning av historien.  Litteratur hjälper oss att se att vi är en del av historien, och att den kan berättas på olika sätt. Det kan vara krig här. Eller där. Men det är samma historia, som vi alla är en del av.

Sedan vi fick barn hinner jag inte läsa mycket. Inte litteratur, inte dagstidningar och inte facklitteratur. Det fattas mig och utarmar mig. Med stöd av min fru har jag gjort en kraftansträngning och återupptagit samhällsintresset och bokcirkeln. 

Jag följer en del bloggar som är väldigt intressanta:
Genusfotografen, där jag särskilt rekommenderar inlägget "Glada kroppar hjälper mot nakenchocker" och rubriken "Stötta manligt företagande"
Martin och Johan-bloggen: här skriver Martin Schibbye och Johan Persson (jag hoppas att de inte behöver någon närmare presentation). Lika intressant som blogginläggen är kommentarerna... Jag rekommenderar särskilt inlägget "Utan kärlek är vi maskiner"
ikroppenmin skriver 29-åriga Kristian om hur det är att vara döende i cancer. 

Jag tänker att just nu är de här bloggarna min empatiövning.