Med rädsla för livet

Som jag tidigare har nämnt så följer jag bloggen ikroppenmin om Kristian som är döende i cancer. I inlägget som är länkat till så skriver han om att han just har insett att han inte kommer att få möjligheten att ta hand om sina föräldrar när de blir gamla. Kristian är ung, han har inga barn. Men han skriver fint om sina föräldrar som alltid har ställt upp och hur han alltid har tänkt att en dag så kommer han att få chansen att betala tillbaka. Men det får han inte.

Igår råkade jag och Britta se slutet av en dokumentär på Kunskapskanalen. Vi blev fast, trots att vi aldrig riktigt hann förstå vad den handlade om. Skrivande, så mycket fattade vi. Vid ett tillfälle så säger en ung kille

 "när man närmar sig döden så minskar rädslan för livet". 

Så vackert, så enkelt och så klokt.

Jag tänker att kanske är det så jag använder Kristians blogg? Ju närmare döden han kommer desto tacksammare blir jag över mitt liv och min vardag. Någonstans skäms jag för att jag använder hans förestående död för att få ut det mesta av mitt liv.