fredag 17 maj 2013

Syraförgiftning och nygamla perspektiv

Jag vaknar denna morgon med ketoacidos (=syraförgiftning). Det brukar komma smygande med en känsla av att hålla på att bli sjuk. Är det influensa? Eller kanske magsjuka, jag mår så illa? Jag har en typ 1-diabetes vilket betyder att min kropp har förstört sina egna möjligheter till insulinproduktion. Insulin kan ses som nyckeln som öppnar dörren till cellerna och släppper in socker som ger energi. Utan insulin svälter cellerna ihjäl men i blodet är sockernivån skyhög. Vid akut insulinbrist bryter kroppen ned fettsyror för att kunna få någon typ av energi. Som en slaggprodukt bildas ketoner som kroppen inte kan göra sig av med och som i slutändan förgiftar kroppen. Vill det sig illa kan man dö av en ketoacidos. 

En diabetes kan behandlas med olika typer av insulin. Det vanligaste är att man behandlas med en basinsulin som ligger kvar i kroppen i ca 12 timmar och sedan tar snabbverkande insulin till måltiderna. Då har man ett litet skydd mot ketoacidos tack vare basalinsulinet som ligger kvar.
Jag behandlas med insulinpump vilket innebär att jag bara har direktverkande insulin som ges varje minut istället för en basdos. Om någonting händer med pumpen så har jag inget insulin kvar i kroppen efter två timmar.
Och det var det som hände i morse. 

När jag gick på termin 6 på läkarprogrammet så skrev jag ett projektarbete om diabetesvården i Dar es Salaam i Tanzania. Väldigt lärorikt och spännande. Jag hade en hel rad med frågeställningar och läste massor innan jag åkte dit och besökte deras diabetescenter. Väl på plats så stämde inget av det jag hade läst inför besöket, och ingen av frågeställningarna gick att besvara. Vilket blev projektets själva slutsats och det bästa jag lärde mig. Diabetescentret var byggt av ett danskt läkemedelsföretag och såg så bra ut på pappret men väl där var det mer så här:

Ja visst har vi insulin! Utom när det är slut på Apoteket. Och det är det 8 månader av tolv.
Ja visst får de insulin gratis! När det finns. Receptet gäller i en månad och efter tre månader kan de hämta ett nytt recept. (Och i glappet på två månader?)
I praktiken kunde de inte ens skicka med insulin hem eftersom det var så få som hade kylskåp och då kunde de ändå inte förvara insulinet. Och i praktiken så dog typ 1-diabetikerna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar