Att besegra ensamheten

Jag fick denna länk skickad till mig från min bästa vän S. S och jag har känt varandra i många år, sedan gymnasiet. Allt jag kan om varaktiga relationer, har jag lärt mig tillsammans med henne. Det finns ingen annan som jag har så givande och utvecklande samtal med. Hon gör mig till den jag är. Under en period, för inte så länge sedan, hade vi en s.k. paus. Den längsta i vår historia. Det hade varit på gång länge, våra liv hade tagit skilda vägar och vi hade tappat kommunikationen och kunde inte hänga med i varandras liv. 
Hänga med, som i att förstå vad vi sa bakom orden. 
Hänga med, som i att förstå vad som är viktigt och varför, för den andra. Hänga med, som i att förstå vad den andra kände och gick igenom under tiden våra liv förändrades. 
Hänga med, som i att tappa lyhördheten. 
Lyhördheten har annars varit kännetecknande för vår relation. Vi pratar och pratar och pratar. Resonerar, analyserar, reflekterar och diskuterar. Vi utvecklas. 

Jonathan Safran Foer skriver "alla är alltid i behov av något som en annan människa kan ge, det må vara odelad uppmärksamhet, ett vänligt ord eller djup empati. Det finns inget bättre man kan göra med sitt liv än att vara lyhörd för den sortens behov."

Under min och S:s paus tänkte jag att jag kommer att sluta utvecklas som person nu. 
Kanske är det inte sant, men jag ät oändligt tacksam över att vi hittade tillbaka till varandra.